E is for Ernest who choked on a peach

Jag tror vi saknar varandra, men jag har svårt att förlåta dig när du inte kommer krälande tillbaka på dina bara knän och ber om ursäkt.

Men visst saknar jag dig, visst undrar jag vad som skulle kunna hända.

Oh, I'm - oh, what? Well, I've - oh.

Should Abrams return to the director's chair, Coming Soon claims his pick to play the villainous Khan Noonien Singh in the sequel is Nestor Carbonell. The actor is perhaps best known as "Richard Alpert" on the Abrams-produced TV series Lost. He also appeared in The Dark Knight as the mayor of Gotham City and as "Batmanuel" in The Tick. Carbonell's other credits include Smokin' Aces (opposite the new James T. Kirk, Chris Pine) and the TV series Suddenly Susan.

Something's got to give

Upplopp vid UCLA, mina vänner är där och jag skallar mitt huvud mot skrivbordet tills jag slutar vara en sån jävla fegis alternativt emigrerar för att vara en fegis någon annanstans. Emigrera låter faktiskt trevligt. Upplopp? Jag vill också vara med.

Det här kommer aldrig bli publicerat

Det är lite ironiskt att jag - en militant ateist som motsätter mig allt i samhället - ska skriva om de sju dödssynderna, och med "lite ironiskt" menar jag naturligtvis "djupt plågsamt". Vad är intressant med evig fördömelse? Efter ett par hundra sidor tortyrfantasier blir det lätt tröttsamt och jag kommer på mig själv med att försöka undfly ämnet genom att bli besatt av djävulen igen (vilket i detta sammanhang kanske skulle fungera).

Så jag klagar för min hallick som inte förstår mig och inte kan hjälpa mig med annat än att ge uppmuntrande råd som write what you know, så nu har jag bestämt mig för att döpa skiten till "Framåt, Kristi stridsmän!" och låta Jesus Camp möta Battle Royale. Nej, det här kommer aldrig bli publicerat. Jag kommer däremot bli inspärrad någonstans där jag kan spendera mina dagar med att skriva slash fiction och äta folk. Good evening, Clarice. Då får jag reda på vilka mina riktiga vänner är.

Being vague is almost as fun as doing this other thing

Jag tänker: Jag vill skriva poesi över din nakna rygg med min tunga och mina tänder.
Jag säger: Ingenting.

Blir du inte förförd av det är du ju dum i huvudet.

Mitt liv har börjat imitera Shanti Roneys högstadieuppsatser

Det började med att varje predikat byttes ut mot "knulla", sedan blev varje subjekt människor jag vill knulla och nu kan jag inte skriva en grammatiskt korrekt sats utan att stöna lite (och inte bara åt ordet "sats"). Sex sex sex sex sex.

I would be kind to my rabbit subjects.. At first

- Man, you have the dorkiest laugh ever.

Som om Långben hade varit en flicka med ultravåld på hjärnan.

It's true

"Sorry about the homo, let's not be weird in the morning"

Det bästa med den här framprovocerade narkolepsin är post-it-lapparna jag hittar fastklistrade på pannan vid varje uppvaknande.

(Me up at does)

Me up at does
out of the floor
quietly Stare
a poisoned mouse

still who alive
is asking What
have i done that
You wouldn't have

ee cummings, igen, för att mitt liv har för lite poesi.

Nabokov is the Britney Spears of the literary world

Så många skämt, så lite tid innan jag faller ihop likt Törnrosa och sover i hundra år. Har alla passat på att köpa The Original of Laura? Bra. Förvänta er ett muntligt förhör i slutet av nästa vecka. Som belöning får ni mina awesome jokes.

"Smoke? What smoke? I surely didn’t see any prancing pony smoke. You’re high, madam."

Det har varit en väldigt konstig dag.

It's been a bloody stupid day

Men istället för att gnälla tänker jag länka till min favoritbild av Edward Gorey: Varsågod.

His beak could open a bottle and his eyes - when he lifts their soft lids - go on reading something just beyond your shoulder (Blake, maybe)

Det här är tornugglor (på engelska barn owls), min favoritart inom ordningen ugglor. De har fått sitt namn efter sitt habitat, då ugglorna bosätter sig i kyrktorn och lador (men kallas också hissing owls eftersom de utger ett väsande ljus som liknar, t.ex, en vattenkokare), något som tyvärr gjort dem sällsynta i Sverige då de har för få häcklingsplatser (bastards). När jag var fem fick jag och pappa syn på ett tornugglepar och spenderade en hel natt att följa efter dem. När jag var femton såg jag och min dåvarande pojkvän en hel holk i Helsingborg. Båda gångerna var det magiskt.

Mary Oliver skriver vackra dikter om ugglor.

Citerar Neil Gaiman för att beskriva hur jag känner

Have you ever been in love? Horrible isn’t it? It makes you so vulnerable. It opens your chest and it opens up your heart and it means that someone can get inside you and mess you up. You build up all these defenses, you build up a whole suit of armor, so that nothing can hurt you, then one stupid person, no different from any other stupid person, wanders into your stupid life…You give them a piece of you. They didn’t ask for it. They did something dumb one day, like kiss you or smile at you, and then your life isn’t your own anymore. Love takes hostages. It gets inside you. It eats you out and leaves you crying in the darkness, so simple a phrase like ‘maybe we should be just friends’ turns into a glass splinter working its way into your heart. It hurts. Not just in the imagination. Not just in the mind. It’s a soul-hurt, a real gets-inside-you-and-rips-you-apart pain. I hate love.

Sån här skit. Hela tiden.